Skämsflugan- En orange boobie

Musik och flugfiske stjäl tid och lämnar stora hål i plånboken, men tidsfördriven håller meningslösheten på längre avstånd än det perfektaste flugkastet under längre tid än ett åskdundrande mastodontgitarrsolo av Neil Young.
 
Youngs epos Cortez the killer har golvat mig flera 100-tals gånger. Ståpälsen kläder min hud och jag ligger utslagen på golvet med slutna ögon. "He came dancing across the water, Cortez, Cortez.... what a killer" sjunger Young som avslutningsord innan cresendot med gitarrsolot som  dundrar likt ett oväder över fjället  och är så kraftfullt att det vill regna från mina slutna ögonvrår lockar mig till en annan nivå av tillvaron. Det är då jag ser en inre bild som ger mig kraft att resa mig igen och att se midsommarljuset under den mörka allhelgonahelgen. En vision med ett helgon förklädd till en  stor danicaslända  som likt Cortez dansar över vattnet med majestätiska vingar och  förtvivlat försöker lyfta innan den närmar sig stenen där strömmens största öring frossar i sig slända efter slända som dansar över dess ståndplats. Även denna slända försvinner i ett diskret plask som förvandlar mig till något annat, ett rovdjur. Minkhjärnan kopplas på samtidigt som jag knyter på en perfekt bunden danica-imitaion på flugtafsen för att prova på om lyckan bor i nästa kast. Det är inte för inte jag kallar den mest dödliga "rockenimitationerna" i flugasken, för Cortez the killer. Flugfiske och musik blir inte vackrare än så.
 
Allt är förgänglingt. Inget vackert varar för evigt. Våra största dagsländor, danica och vulgata, kallas även rocken. Redan i början av juli är rocken död och torrflugefisket med dessa imitationer når sitt slut när sländorna slutar svärma efter ett par veckor. Vid älgjakten är rockens tid sedan länge förbi och fiskesäsongen sjunger vemodigt på den sista versen. Myggen runt skogstjärnen har försvunnit med de första frostnätterna, luften är frisk men nötskrikornas kraxiga sång förpestar den. Finns inga insekter på ytan parkerar fisken djupt i det mörka vattnet. Det är då jag törs plocka fram den. Det är ingen vacker skapelse och liknar absolut ingenting naturligt. Dess färg är en blandning av fiskemössornas under älgjaktstid och nötskrikans bröstparti. När jag diskret plockar fram den och håller den i min hand undrar jag vilken låt den ljuder av. Den har lika tydliga likheter med en dog nobbler som min skämslåts basgång är direkt stulen från "superfreak". Visst är det så, min skämsfluga, ljuder av MC Hammers "U can´t touch this" och heter boobie. Den stulna basgången som bygger skämslåten sätter sig direkt i skallen och sprider sig till benen som inte klarar av att vara stilla, även om jag hatar låten. Det går på reflex och kan ej hanteras, benen rör sig och jag skäms som en hund med svansen mellan benen. Boobien är en fluga bunden som en dog nobbler men har foamögon som gör att den flyter. Den skall fiskas med snabbsjunkande lina och varje drag i linan gör att boobien rör sig som en jojo upp och ner i vattnet. Det retar regnbågen till vansinne. Den hugger på reflex och kan inte hantera det. Alltså,  det är lika effektivt att lura fjädermyggskräsna regnbågar med en djupt fiskad boobie som det var att locka de mest kräsna musiknördar att fylla dansgolvet när 90-talet precis börjat.
 
Jag vet i och för sig inte om boobietekniken, dvs  att fiska med flytande dog nobblers med snabbsjukande lina var speciellt känt när MC Hammer hade sin hit. Det var dock en yngling som inte ens var född när dansgolven fylldes till tonerna av "u cant touch this" som tipsade mig om denna effektiva teknik förra hösten. Redan under första fisketuren han gjorde till klubbtjärnen fick jag ett MMS med en bild på honom, Calle Björk, och en riktigt fet regnbåge på 3.4 kg. Inte illa av en yngling på 15 bast. Jag är skyldig honom ett stort tack, ty under de senaste fisketurerna från älgjakten i mitten av oktober till slutet av månaden har jag bara fiskat med en enda fluga, skämsflugan, en orange boobie. Jag har inte haft någon som helst att byta detta vinnande mönster. Under denna period har min numera söndertuggade, svårt skadade skämsfluga fångat 20 regnbågar ocn fyra öringar på tre fisketurer. Desto fler fiskar har huggit på den.
 
Jag ställer klockan tidigt på söndagmorgon fastän det är löningshelg och att vintertiden precis börjar. Skämsflugan som får regnbågen att hugga på reflex, känns lika irriterande som "u cant touch this" eller som ett hack i ens favoritskiva, får då åter chansen att doppa sig djupt i det mörka kalla senhöstvattnet för att locka upp dess regnbågsskimrande skatter. Ett par fiskar till sedan är nog skämsflugan helt slut och fiskesäsongen över.
 
STOP. IT`S BOOBIETIME
 
 
Mats Ädel
2011-10-29